Nu är det över....

I söndags klockan 20:20 somnade min älskade farmor Inger in omgiven av alla sina barn. Farmor, nu slipper du ha ont och lida. Men det gör ändå så ont att du inte finns här längre. Jag saknar dig så oerhört mycket. Jag tror och hoppas att du kommer att hålla ett vakande öga över mig, dina barn och barnbarn. Hoppas du och Olle har återförenats och har det bra. Hälsa mommo och moffa om du träffar dem.

Du är älskad och saknad farmor....


Det är tungt nu. Riktigt tungt. Får kämpa mig igenom dagarna. Kämpa emot gråten och tårarna hela tiden. På jobbet får jag klistra på ett fejkat leende när jag tar emot kunderna. Jag överlever. Även om det är så sjukt jobbigt just nu